Tja alla härliga människor. Trodde min blogg hadde fursvunnit hellt, men nej de ha den ej. De va bara något knas me bloggen. Så gla är ja!!   

I går fick ja jätte mycke energi. Galen energi. Fick en disk russ, fort gick de. Mycke skratt blev de, kul hadde vi och någon glädje tår kom fram. De va som om ja va me i en tävling nästan. Eller att ja va jätte stressig och ja måste bara hinna diska klart så fort de bara gå. Men nej du. Jag hadde bara mycke gla energi i mig och ja skulle kunna göra något helt galet.  

Min arbets polare sa till mig. - Marita du behöver inte stressa klockan är inte ens två. Du har mycke tid på dig.

Sen så försökte jag lungna ner mig lite, för att ja komihåg från någon anna gång när jag fick så mycke energi och diskade och diskade, sen när de va fika och man skulle få sätta sig ner så vart jag jätte trött.

Onödigt Marita!

Så denna gång kände ja mig bara avslapnad och min energi va kvar men den fick vila lite.

Och den va inte lika spidad längre.

Hela dagen va lite upp och ner i hur jag mår men de posetiva tog den största platsen. Nice bra. Eller skit bra! som Grynet bruka säga, om du nu vet vem Grynet är... ja de va ju de då. hehe!!

När jag kom hem så tog jag kort på mig själv. För galen va ja!! HAHA!!!

kände att ja vill nu dela me mig av mina galna bilder. Varsågod hoppas du bli gla!

    skit bra!! fula av sig, gör de!! Fula av dig när du känn för de!

På jobbet måste ja ha min keps på hela dagen när ja jobbar i köket. Men under kepsen denna dag så va mitt hår som värsta troll håret. Full me moss. Moss är bra, de få man mycke volym av. Visade några frisyrer för jobbar kompisen, som jag bruka ha me enbart moss i håret. Inget annat, fast de såg ut som om ja kunde ha spännen i. Ska lägga upp frisyrer nån gång. Moss frisyrer. Vet bara jag som bruka ha så.

En komentar från min jobbar kompis. - Du ser ju ut som en hårdrockare!

Fler gånger har Alina Devecerski dyckit upp i tv rutan me låten som ha blivi så poppis "Flytta på dig" Den handlar om de som många kämpar me, jag är en av dom :) De måstes flyttas på. Jag försöker att må bra men sen så kommer monstret inom mig tar plats och trycker ner mig. Arg och ledsen blir jag. Monstret klär ut sig ibland och jag luras av de och lyssnar på den för jag är trött specielt på jobbet har jag märkt men inte bara. Jag bara gör som ja gör. Ibland kan ja styra de, ibland inte.

Är så van att lyssna och göra som den vill, jag krymper och de är som om ja vill må dåligt. 

Men så är de inte, eller jo ibland så vill ja fortsätta må dåligt för att just då så vet ja inte bara hur ja ska ta mig ur de... Vist låter de konstigt men så är de, konstigt nog.... Jag vill hälst må bra innerst inne, men som ja skrev, jag vet bara inte hur jag ska göra och ja känner mig så liten, då är de inte lätt att gå imot allt de jobbiga, de bli svårare men de går säkert på något sätt....Jag bruka i alla fall kunna gå i mot något av de. Ex: komma mig ut och träffa människor. Tur att de finns så många snälla människor. Annars så skulle de inte gå så bra.

Kämpar glöd har jag, de ha hjälp mig mycke, ge upp helt kommer jag aldrig att göra. Och de är ja tacksam för. Men just i någon sitvation så ger ja upp ofta för att ja kanske tänker, ja orkar inte, jag är dålig, vem vill lyssna på mig, hur ska jag förklara de här, jag vet va ja vill säga men gör de svårare för mig än va de är, jag känner mig bara negativ och de är som om ja visar de o.s.v 

De som ja oftast gör som ja ha upptäckt hos mig är att när ja pratar me någon, ja vem som hälst, men oftast någon som ja inte känner så bra. Just då känner jag mig ganska så avslapnad men pratar väldigt kort, ja korta meningar eller bara ord ex Ja de blev bra eller ja och ett leende.

Jag kan komma på saker att prata om, kan igentligen komma in i samtal lätt när ja känner att här kan ja glida in. Men många gånger sitter ja bara och lyssnar, skrattar till lite. Sen kan ja tänka. Ja vill ju lära känna folk. Men va gör ja, typ inget. Varför vara så nöjd just då. Lite arg på mig själv bli ja. Men vist är de me ganska så skönt att bara sitta och lyssna.

Att just bara sitta åh lyssna på när folk pratar får mig åh tänka på en gång när min systers sån fyllde år.

Vi satt och fikade gofika så som man bruka göra på födelse dagar. De blev samtal mellan några och jag kännde att jag bara kunnde lyssna eftersom jag inte kunnde säga något. När jag sitter där åh lyssnar får jag en fråga från lille E so sitter brevid mig. ( E Alltså min systers sån). E: vajför stijaja du? = varför stirar då? Jag: jag stirar inte, jag lyssnar :)

Han förstår inte för han är så liten och är van att vuxna pratar och pratar. Medans jag inte är så pratig av mig. Men vist händer de me.

Sen så kan de ju också va så att ja försöker och försöker komma in i samtal men de går inte. Varför ska ja sådana stunder försöka när de inte går. Varför kan ja inte försöka när de går. Jo kanske för att just de samtalet va så intresant och ja hadde mycke som ja ville säga men ingen hörde mig. Vissa gånger kan ja prata högt, andra vill ja inte höras så mycke men ändå så att dom som är i samma samtal hör mig. De kan va svårt när man sitter bland många människor.

För någon kväll sen så grätt ja till söms... För jag vet inte hur jag ska kunna flytta på de negetiva inom mig som förstör och förgör mig själv, mitt ja som jag vill va och kunna lyfta fram. Jag vill inte va den som är framåt jämt men mer trygg i mig själv, och trygga me andra vill ja va. Jag bruka tänka för mig själv, man missar så många härliga människor när man går i sin värd. I sin bur.

Jag vill va den som får lätt upp sin dörr för andra medmänniskor men de har jag inte, tror jag i alla fall. Eller jag känner väldigt ofta att jag vill öppna min dörr, men vågar inte eller tänker, ne inte nu, sen kanske.... Man vet inte allt om sig själv, varför man gör si åh så, de bli som de bli.   

Har ändrat och skrivit mer på denna som du kanske märker om du ha lädt detta inlägg förut, man ska ju få kunna ändra sig och vilja skriva mer på samma. Ja kom på en eller fler jätte bra saker när ja kom hem i går.  Eller igentligen ha ja väl kommit på de förut och även fått tip om de av andra men de är som om ja inte riktigt har tagit till mig de på allvar. De är som om ja glömt de fler gånger.

En lista på hur man "Jag" mår bra av.

* måla, försvin i min värd. Tänker inte på något annat än att tavlan ska bli så bra som den bara kan bli. Nöjd ska ja bli.

* Sol. Om de är en solig dag. Ska ja gå ut fast de är mega kallt ute. Ut ska ja i alla fall! Solen är viktig för oss människor. D-vitamin behöver vi.

* Kramar. Många kramar gör mig gla. Tur att ja i alla fall har min katt Mjukis som tycker om kramar. Är beroende av kramar. Har tillomed fått kramar av människor som jag inte känner, Va modiga dom är, just där så är ja en fegis på de. Vågar inte krama dom ja inte känner, bara om ja får en kram så gå de ju bra :)

Härligt att de finns dom som vågar dela me en kram till någon, ja ex.

* Posetiva tankar. När något negativt håller på att krypa fram. Skynda mig åh tänka på posetiva tankar eller prata me någon i närheten om något kul. Vem som hällst.

* skratta mycke... kan överdriva de lätt, men va gör de. Då är komerdifilmer bra. Kan skratta så mycke så ja börjar gråta.

* Sjunga. Något negativt kryper fram. Sjung ut me all kraft. (än så länge så vågar ja de inte, men de kanske kommer en dag, brukar göra de hemma :)) Bruka förut sjunga mycke när jag skulle gå till bussen påväg hem. Och sjunga lite när jag torkade borden på jobbet.. Men har som slutat me de, Vet inte varför, kanske lite rädd för att någon ska höra och tycka att ja sjunger fel.... Älskar åh sjunga <3

o.s.v

Har skrivit mycke om hur ja mår och hur jag tro ja är. De känns som om ja har fastnat lite och många gånger srkiver, pratar ja om samma sak. Om ex om just de me att komma in i samtal och att ja sitter mycke tyst. De är för att jag ska påminna mig själv och kanske andra som läser min blogg. Och att jag försöker att förklara bärte eller något sådant. Hoppas du tycker att ja srkiver bra vill fortsätta läsa och komentera om du vill. spännande att få läsa va just du tänker och tycker om de ja skriver. Har du tips så skriv, tveka inte.

Mamma hadde frågat mig fler gånger om jag kunnde noppa hennes ögonbryn. Men jag hadde bara sakt att. - Ne jag vågar inte göra på någon annan än på mig själv, och va svårt de måst va. Fråga nån annan.

Så en vacker da, eller ja minns inte om den dagen va så vacker men kanske :)

Hur som hällst kom min faster på besök för hon skulle få noppa mammas ögonbryn och jag vet att hur hon noppar hennes ögonbryn och de passar hon jätte bra i tycker jag.

Såg när dom börja, vi pratade en snabbis om mina ögon bryn hur jag bruka göra. Sa att jag behöver inte noppa dom så ofta eftersom dom är redan så smala och tunna. Sen gick jag där ifrån och upp på mitt rum.

När de hadde gått ett tag och jag kom ner från vinden. Min faster tro ja minns hadde redan farit hem. Om jag minns rätt så skulle vi äta, så därför kom ja ner. När jag tänker gå och sätta mig så ser jag mamma stå mot diskbänken, ryggen mot mig (jag är alltså just nu bakom mamma) . Mamma vänder sig snabbt till mig. Och de är nu när jag känner mig så hämsk. När jag ser mamma kommer de först som en chock och sen kan jag inte sluta skratta. Försöker säga förlåt åh inte skratta men de gå inte.... Stakars mamma....

Sen när de ha gått ett tag och skratten har lagt sig tillslut! Kan jag säga förlåt.

Mamma sitter i tv rummet och stikar. - Mamma förlåt mig för att jag skrattade så mycke, de va inte meningen. De kom som en chock, du vart så olik dig. Har alldrig sätt dig ha så smala och tunna ögonbryn. Men söt vart du. Hoppas du inte tog de på fel sätt och vart ledsen.

Mamma förstod mig och hon förlät mig.

Vänd om!

Så många männskor förstör sina liv. Så få som ens tänker på varthän de går vi är immuna emot allting som sker. Vi har byggt murar omkring våra liv

Ingen mening vi predikar om du ändå inte lyssnar

stanna upp en stund och lyssna

vill du vända om, så gör de nu!

Om jag skulle säga, du går fel väg, skulle du då tänka och pröva ditt liv?

Det är så lite tro som behövs, frälsningen håller och gäller för dig

Ingen mening....

Värden är galen som slängt bort hans bud. Trodde de skulle gå bra utan Gud

Av de vi hadde finns snart ingenting kvar, i all fövirring så finns de ett svar

Ska vi ändra våra misstag kan vi inte vänta längre

Sen finns ingen tid att ta av

Vill du vända om, så gör de nu!

//från bandet Jerusalem  

De är du som bestämmer. Men tro mig de är värt att ge Gud en chans. Livet är läskigt men de är så vi vågar att ta risker och utväcklas som människa. Alla har vi upp och ner gångar. Jag ex har de lätt för att må dåligt men bara för de är de inte försent att må bra igen. Kämmpa på, du är värd de! Ge inte upp ditt liv i din stängda bur. Visst är de skönt att få stänga in sig ibland, de är bara bra åh få lite utrymme för sig själv i bland. Stanna upp och lyssna på dig själv, på andra som bryr sig om dig och vill ditt bästa. Ja vet de är inte lätt men försök att lyssna på va Gud vill me ditt liv, Vi människor är bra på att tänka våra tankar och babbla på och inte ta den tid åh lyssna på Gud, vi har de alldeles för brådis, vi vill ha svar fort. De ska hända nu.Vi tänker.. men vafrör händer inget, va gör jag för fel...  

    De finns mycke som skrämmer mig, som jag antingen försöker göra upp med eller fortsätter och fortsätter att fly i från och de är som om de aldrig vill försvinna för igentligen så vill jag klara upp de men jag är rädd för att de kanske ligger för nära hjärtat, de kan va svårt åh veta ibland. Vissa saker försöker jag lite grann me som känns läskigt men jag försöker ändå, sen ger jag upp för att de gjorde mig ledsen för att just när jag hade peppat mig och faktiskt tagit några steg sakta framåt så rasade allt samman. Jag är bra på att ge upp och fara fram och tillbaka hur jag ska göra, inte göra, va ja tycker, bete mig, bry mig, inte bry mig om eller försöka inte bry mig om. Men jag är också bra på att genomföra saker tillslut och så är de väl för alla. Vissa saker går att genomföra andra tar de tid me, vissa går igentligen men blir aldrig genomförda och andra går bara inte bli genomförda, så är de bara. I dom saker som jag vet va jag tycker är jag helt säker på och då är jag snabb på att svara vissa saker har jag också övat på att säga ja ex sakt de till fler människor och svaret blir bara bärte och tydligare för varje gång eller har jag gått hemma och pratat för mig själv och blivit helt säker på de jag har funderat på eller så skriver jag. Så förlåt mig om jag skriver lite konstigt ofta men då kan jag gå tillbaka åh ändra om jag kommer ihåg de. 

Människor skrämmer mig, men jag har kommit på att igentligen så är de jag som skrämmer upp mig själv oftast än va andra skrämmer mig. De kan va i en sitvation som de är kanske någon som jag är rädd för därför att jag känner av något som är att jag inte vet hur jag ska göra och jag är rädd för att vara falsk mot andra eller ja vet inte hur jag ska förklara de men att vara falsk mot andra kan hända alla specielt när man inte känner människorna så bra, de bara bli så för att jag ville säga något och då hinner jag inte tänka klart utan jag bara säger något som jag sen när jag ha sakt de känner att så tycker jag ju inte eller så va de ju inte eller riktigt så menade jag inte.. men de säger ja inte altid utan jag kan bli tyst i stället och de kan bli konstigt" jag loggar ut", men ibland så ta jag för mig mod och tänker lite och de räcker sen säger ja mitt svar, men då måste jag känna ro och lungn.... Jag känner mig dålig när jag inte kommer på hur jag ska göra/säga just då och jag ger upp och de är ju inte så smart eller bra. Om du tänker dig att du pratar om något och sen bara slutar att prata mitt i en mening eller avslutar inte meningen. Så gör jag ofta bland folk, de kan va bland dom jag känne, känner lite o.s.v Jag försvinner i andra tankar eller kan man säga mina tankar blir blanka och då kan man inte säga något för de finns inte något..

Jag bruka säga. - livet är krångligt, människan är bra på att krångla till de för sig men ingen är ju perfekt alla har vi brister, beter oss konstiga mot varandra, de kan bli missförstånd och pratar strunt o.s.v

Människor som skrämmer mig och som jag vill lära känna mer igentligen kan jag va mig själv me och kan lätt som hälst prata me, men flyr gör jag och lite tro ja kan bero på stress för jag vill vara som alla andra. Allt som händer dyker upp så fort för mig och man hinner inte fast man lådsas att man hinner me för att man inte vill va förstå sämre än andra, något sådant typ. Men bara för att jag flyr och de kan man säkert se att jag gör rätt så ofta om man vet vem jag är och inte känner mig så bra så känns de som om jag visar de mer, men vet inte... de kanske är bara jag som tänker på de när jag är mitt i de och de går så snabbt, jag sen blir rädd och sen flyr jag.       Livrädd är jag inte blyg. Eller jo vist är jag blyg i bland men vem är inte de. Jag tro att de är vi alla någon gång. Eller är blyg och rädd samma sak!?? kanske ibland..

När man är livrädd så syns de inte alltid ex: man ska sjunga för många männskor och man är värkligen livrädd men man tar ett ljupt andetag och gör de bara så som man ska göra, de krävs myck träning i allt man vill genomföra men där är vi ju olika vissa har de lättare och andra svårare.    

Blyghet kan synas mer på osäkerhet är mycke tyst vågar inte göra fel o.s.v Många gånger kan de värka som om man är blygg men igentligen så är de bara ett skydd för att man kämmpar kanske imot något som man har bestämt sig för att man inte vill göra eller säga.   Man vill gömma sig lite och bara vara i smeten, bland alla människor utan att behöva säga något. Stämmpeln "blygg" har jag fått av många mäniskor, som igetligen för dom inte medande något illa men blev de. Man krymmer när man igentligen känner att igentligen så är jag inte så blygg och jag kan men jag vill inte. Dom har gett ut singnaler som dom inte alls kanske inte tänkte på att dom gjorde. För mig är ordet "blygg" bara ett ord som för mig har blivit något negativt och som jag i bland måste kämmpa för att jag inte vill bli stämmpld som en "blygg människa"  Jag är mycke i mina egna tankar och ja jag förstår andra då när dom inte känner mig och jag är mycket tyst och går omkring i min tankevärd eller har jag bara inget att säga. Jag tycker de är svårt att prata me människor de bero också på hur man känner sig, när man vet va man kann säg så säger man de eller så tänker man, ne jag orka inte eller tänk om dom inte förstår och jag vet inte hur jag anars ska förklara de. Hoppas du förstod va jag menade annars är de bara åh fråga, men jag måste då ta mig en funderare för jag tycker att de är svårare att förklara något me ord som kommer ur munnen, så därför så skriver jag mycket. Men fråga kan man alltid   Jag behöver träna mer på de sociala, att känna sig trygg me andra och inte känna sig utanför som jag ofta känner mig som för att jag inte vågar ta steget och utväklas fortare utan de tar lång tid och de gör mig ledsen på mig själv.

Ja just ja skrev inte klart på ett ställe. Var var jag, mum.. ja just ja. Bara för att jag flyr från människor kan va för att jag är rädd för att komma för nära någon   kanske och de skrämmer mig men vist vill ja hitta någon som finns någon stanns på denna jord, de vill många göra hitta. Men de är inte meningen för alla att leva me någon som man kanske vill bilda familj me. Alla väljer inte att försöka hitta någon utan trivs me livet singel. Gud har skapat oss olika och vist är de tur.

Kanske är de meningen att man ska va singel jämmt och bara ha sina husdjur som bor hos en. Tur att man har vänner me. Men för mig känns de som om något fattas. Men kanske är de bara att jag behöver mer nära vänner. Eller något annat. Va vet ja?

De jag skrev om rädd och blyg vart ju som samma sak. Visst. Urk va hämsk ja känner mig, de är ju som om ja också ska sätta en stämpel på så är du då du är blygg och så är du när du är rädd... Jag vill inte döma någon, vem vill de. Men vi gör de ändå. De är nog svårt att inte döma någon.

Kläder är skoj. Jag klär mig i de jag har lust att klä mig i. Jag bryr inte om, om någon skulle tycka att min klädstil kan va väldigt utstikande, konstig och väldigt blandad. Men jag tror faktisgt att dom flesta tycker nog om att ja klär mig lite som ja ha lust me.

För är de något som jag triv me så är de min smak av kläer, smink och hår. De händer att jag undrar va ja ha tagi på mig, - ska jag verkligen ha på mig de här. De händer inte lika ofta nu för tiden men kanske för nåt år sedan så kunnde ja bara klä på mig något och sen när jag skulle iväg så upptäckte jag att de inte alls passade. Stannade upp och kollade på mig själv.- Men äsch de få duga, de är bara lite roligt när de inte passar.

Förra sommaren fick jag, ja va ska man kalla den för... mum... Ja kanske en dess eller klänning men ändå shorts.. Ja i alla fall ja fick den av mamma. Mamma hade den när hon va ung och smal. Roligt att hon sparat den. Den va vist hennes favorit och hon drömnde om att en dag kunna komma in i den igen. Drömma kan man alltid göra   Men drömmar bli inte alltid uppfylda. Men kanske är de inte försent.

Vart så glad    Så på lappis hade jag den för första gången. Men upptäckte att många tjejer hadde lika dan. Så är de me modet. De kommer och de går och sen så kommer de tillbaka igen. Jahap tänkte jag, då va man väl inte ensamen om att ha en sådan dress. Mitt favorit plagg faktisgt. Skulle vilja vägga upp en bild på den... men den är ner packad någonstans, för ja ska ju flytta snart. 

Hår: Jag är min egen frisör   de ha jag varit ganska länge nu.

Här är en bild på mig när jag ville ha de kort men ändå långt. En liten blandning vart de. Kunnde inte bestämma mig. Lite små knasigt kanske. De hände många gånger när jag hade halsduk som gömde de längre håret att folk trodde att jag hade klippt kort. Men de hade ja ej gjort.

Faktisgt den bilden som ja har som profil nu, var den första gången ja klippte mig själv. Inte så pjåkigt må ja säga för att va den första gången.

Igentligen då när jag blev min egen frisör så tänkte jag bara klippa topparna och spara till långt hår. Men var så less på att vänta, så jag beslöt mig för att klippa upp och kilppa kortare. Inte de lättaste att klippa korare på sig själv. Hadde många speglar, frystejp, en liten sax och en vanlig pappers sax. Hellt perfekt vart de inte... men ja vart nöjd ändå :) Dom gångerna de vart mindre bra så tog ja bara mycke grejs i håret. Grejs = moss, hårsprej och hårlera. Så vart de meg snyggvit. Volym är bra.

Men nu har jag varit duktig ganska så länge. För långt hår ska ja ha! Tycker om mitt hår för att de är ganska så tjockt och har redan volym. Lockar har jag men de är lite olika. Än så länge ha ja typ inga lockar :( Sackar mina naturliga lockar. Har nu ganska rakt och tråkigt hår. Jo vist rakt hår är mega snyggvigt men jag vill inte ha rakt. Inte så för så länge sedan sa ja till min faster och klagade. - Vilket tråkigt och rakt hår jag har. Sen när jag hadde sakt de så kom de en förbi och sa. - Men åh vilket fint hår du har. Jag som klaggade alldeles nyss.. Sen när de gått en stund sa en samma sak. 

Jag som klaggade....

Lockarna kommer väl få ja hoppas.

Här är en bild på när jag gick i nian. Hadde fina naturliga lockar då.

Fast jag redan har volym i håret så tycker jag om att ha jätte mycke volym. De är snyggt tycker jag.

Smink: Började sminka mig lite i slutet av nian. Men mäst blev de i gymnasiet. Kanske va de, de andra året de kom mer. Ett tag så hadde jag alltid någon ögon skugga. Sen så blev de så som jag nu bryka ha de typ fast inte riktigt. ska ha nån bild nån stanns, men vet inte vart. De kanske är svårt åh förklara me ord.

Sminka katt ögon tyck ja är de snyggaste och de lättaste, när man ha brådis. Måla något eller sätta dit klistermärken vid högra ögat.

 Min egen väg...    

Jag går min egen väg i mycket. Förut så vågade jag inte de så mycke. De känns som om de bara bli mer och mer att jag känner att jag kan faktisgt också. Men bromsar gör ja fortfarande. De är både för och nackdelar att bromsa och bara släppa fram de. Hej alla människor     här är jag och de trivs ja me, jag bara gör och är, jag vågar.   Men jag känner att jag inte ha vågat släppa fram så mycke av den säkra Marita som finns eftersom de kan vända så fort och de är som om ja måste veta och planera allt hur jag ska va me andra. Är van att gå i samma spår och släpper bara lös ibland när jag är säker och avslappnad.

Dra ner mössan eller gömma mig bakom håret, Syns inte finns inte.     Hella mitt liv har gått i vågor och jag har försökt att vara som alla andra. Eller rättare sakt inte synas eller höras... Eller jo bara bland väldigt ära vänner. Men även där bland vänner vågade jag inte. Bara när vi va tre eller två kanske. Eller så han ja bara inte hoppa fram, utan satt tyst där för mig sjäv.

Mitt liv går fortfarande i vågor eller i siksak ibland och de kommer de alltid att göra men känner att de bli lättare och lättare åh leva. De är farligt att bara stänga in, stänga in allt som man känner hör, upplever och tar in. Något måste ju ut också. Ena stunden känner jag mig jätte gla endra vill ja bara gråta. Tycker inte om att gråta bland folk. När jag va liten så va de så att så fort ja vart ledsen så brast de och allt kom bara ut. Vart den lilla Marita som alla skulle skydda. jag har lärt mig att stänga in gråten. I alla fall när jag är bland folk. Men om man måste då prata om de kan då komma tårar. Många gånger vet jag inte varför jag är ledsen, De är kanske för att jag kännde av någon annan mäniska som mår piss. När jag kommer hem kan allt bara komma.   

Hemma behöver man inte bry sig om va anndra ska tycka. man bara gör. Kan se is kall ut. Men inuti är de krig. Har olika slaggs krig. Oftast är de krig för att jag känner av mäniskor på olika sätt, någon är ledsen, arg, jätte gla, nyfiken, försöker få konkakt me mig, eller bara tittar. Jag vågar inte få ögon kontakt me någon. bland många. De va ett mildare sätt som ja är... Kallar mig för isprinsessan. Ett annat är för att ja känner att jag måste ta in allt och de bli jobbigt för att för just då må jag inte bra. Då är ja värkligen iskall. Jag har inga kännslor, rör mig inte, ser de ut som. Men igentligen vill ja kanske bara säga hej! få fram ett leende. De gå inte. De är krig, de bråkigaste kriget man kan ha. De händer, dom tycker, Jag måste göra, de är brådis o.s.v Blir robbot, gör bara, skrattar inte. Robbot kan inte lee. Om du råkar då få ögon kontakt me mig. Försök lee.     vinka lile kanske, va vet ja, hitt på nå, om du vill. Kanske jag kan koppla ifrån anndra tankar och lee. De kan kännas att andra ska göra och göra. Så är de inte. Alla kan inte veta. De är lika dant för mig. Jag kan inte läsa andras tankar. Och andra kan inte läsa mina. alla är vi isprinssensan i blind, fast på olika nivåer.

Jag kom ihåg en gång när jag kom hem från skolan. jag stängde in mig i mitt rum slog på någon bra radio kanal. Sen kom de. all sårg, all smärta. Ingen kunnde höra mig. Höra att jag grät i floder.Inte mamma. Inte pappa. Inte mina syskon. bara jag och Gud. Bara Gud och jag fick höra. Sen när jag hadde gråtit klart. andas. Torka rårar. Se mig i spegeln. Jag kom ihåg att jag hadde fått en brun smink penna av min syster. Sminkade mig lite me den. Så nu syns de inte. Gick ut från mitt rum som om inget hade hänt. Såg på tv me dom andra.  

Just nu känner jag bara att ja vill gråta  ... andas, ta de lungt, blunda, försöka tänka glada tankar.

Men de är inte de lättaste när man känner att man stör sig på allt som stör bara, som igentligen är inget att störa sig så mycke på...  galen  nej gör inte så... 

Jag har skaffa mig en till katt och de är ja jätte glad för    Bullen heter han och är faktisgt ganska lik min andra katt som heter Mjukis. Sociala, tycker om att man klappar dom på magen, man kan hålla i dom hur som hälst o.s.v När jag känner att ja stör mig på allt så är han bara så jobbig... Och ja Bullen är en kattunge och då ska han ju va nyfiken och busig. Och de är mycke han inte vet. De är ju bara början för han. Mjukis kan också va jobbig. Men alla är väl gobbig ibland eller... De är tur att dom har varandra så kan dom leka. Och tur att dom passar så bra ihop. Och de är tur att Bullen kan leka själv också.

Bullen  

Mjukis  

Då är de bra åh sätta på lite musik för att inte göra något dumt man lär ångra sen.

Musik gör mig lungn, glad, få ut allt, gråter bort allt de jobbiga, Hittar på olika dans steg, ligga bara åh lyssna, (skriva som ja gör nu), gå en prumenad m.m Jag kommer nog att skriva många gånger om musik på min blogg. Men va gör de   musik är ju bra. Lussnar på Queen nu.

Snart ska jag flytta till Bygdeå.... Ja faktisgt nästa lördag är de dags. Började tidigt me att packa ner saker i lådor. Men jag har som tagit de väldigt lungt och packa lite i tagen. Men sen ha de blivi att ja packar mer och mer och jag känner att jag har väldigt ont i hela den högra armen... Men ändå skriver ja nu... Har värk från handen "handleden" till nacken...

inte bra...

Ska bara skriva att jag släppte nyss i Mjukis :) han har varit ute. Så nu få dom leka igen   fast Mjukis tycker att Bullen är lite jobbig ibland eller rätt så ofta. Store bror och lille bror.

Men tillbaka till mig och min eländiga värk... suck! Men jag gör inte så mycke för att de ska bli bätre precis. Försöker att göra mina övningar ibland men är inte så bra på att ta hand om min kropp så ja har alltid ont någon stans typ... massera mig gärna :) de är skönt och lite obehagligt när de som hoppar till, men bra är de me maserning :) jag bruka massera mig själv eller slå mig där de gör ont.. ja jag vet de kanske inte är jätte smart men de hjälper lite för stunden eller gör de bara ondare :( Är sne i ryggen och brukar ha låsningar i ryggen. Ska fara till en som kan knaka till min rygg. Ska bli bätre på att träna   

de få ta sin tid för just nu känns de inge bra men de kommer.

De ska bli jätte skönt när jag har flyttat närmare jobbet    då slipper ja gå den mörka stigen, vänta på buss, komma hem sent eller jätte sent är de ju inte o.s.v

Skulle kunna skriva mer men detta får räcka för i kväll. Kommer nog att skriva om och göra de bätre. Min arm måste vila.. tråkigt nog... De finns så mycke att skriva om. Jag ska försöka skriva så mycke som de gå. Men de ha inte blivi så mycke ännu. Men sparar på de ja inte ha skrivi ner så få ja skriva de när ja ha mer tid. Har många tankar som snurar om krinig.

Om jag kommer ihåg till nästa gång ska jag skriva om: Det är underbart att skratta  Eller: Min knasiga klädstil. Eller: Mammas ögonbryn hahaha!! nej förlåt mig!!

Vänta me spänning! Spänande va!! 

Ny inköpte nit shorts. Tänkte bara köpa ett par men jag kunnde inte bestäma mig så de vart båda. Köpt på bik bok.

Nitar är snyggt tyck ja  Men de beror på hur dom ser ut, och om dom passar bra där dom sitter.

I dag har jag på mig dom här shortsen. Men inte bara. De är ju inte sommar. På sommaren när de är vamt kan man äta glass   utan att behöva frysa    Snart är de vinter. Hurvans! Kallheters va kallt de bli då! Men då kan man ha snökrig och åka madrass/skrana och bygga snösnubbar   Sen få man gå in i värmen och dricka något varmt, te eller varm chocklad  

Blinka lilla stjärna där  

Midjeväskan har jag köpt förut. Men den passade så bra till shortsen så den fick också va me här.